Även om jag beter mig väldigt konstigt mot dig ibland så kommer jag ändå att älska dig tills dagen du slutar andas. Det finns gånger jag tror du inte bryr dig om någonting. Vissa gånger tror jag att du verkligen försöker. Att du försöker förstå och bättra på det som förändrats. Jag vill fortfarande inte förstå vad som händer eller vad som hänt. Det är något jag inte kommer förstå på länge tror jag. Det är svårt att förstå. Egentligen borde det inte vara det, men jag tycker det fast det har pågått länge. Jag går runder och bär på mycket inom mig vilket inte är bra, enligt många. Det finns gånger då allt bara brister och jag kan inte tänka klart på en vecka samt att jag är helt nere då. Det är få som vet vad det är som oroar mig samt gör mig så ledsen. Ni som vet det är några jag verkligen litar på. Och det är nog två handfulla händer som vet mycket. Alla tar det på olika sätt. Klart man inte vet hur man ska reagera, men egentligen vill jag inte att ni ska reagera på något speciellt sett utan mer bara lyssna. Lyssna så jag kan känna att jag inte är ensam. Detta är så jävla frustrerande och jag förstår fortfarande inte.

Jag saknar dig något så otroligt, det är sjukt. Jag vill kunna prata som vi gjort innan. Jag vill kunna titta in i dina ögon utan att se allt som hänt. Jag vill kunna vara nära dig utan att känna av rädslan. Jag vill kunna älska dig som förut.

Det kan gå veckor efter att någonting hänt. Jag vill inte gråta. Vill inte visa mig svag. Vill inte visa mina känslor. Jag håller allt inne, men när det når toppen brister allt. Inte ens då kommer allt ut. Jag vill fortfarande inte visa. Gamla saker finns fortfarande kvar. Det är inte så att jag vill hålla inne allt, men ändå inte släppa allt heller. Klart jag inte vill veta av dessa saker, men jag vet inte vad jag ska göra. Det går bara runt i en och samma cirkel. Det slutar aldrig. Det blir oftast värre, men det finns såklart värre saker än detta. 

Jag vill ofta bara le och dölja allt. Vill att alla ska tro att jag är en vanlig tjej med inga problem. Klart alla är det, men sen finns det också hemligheter hos alla. Små som stora, fina som hemska. Alla har ett förflutet. Ett eget förflutet. Ingen är som någon annan. Det är inte hur lätt som helst att gå runder och le eller skratta var dag. Alla har dåliga dagar, vissa mindre andra fler.

Det är svårt att må bra när man mår dåligt.